Välkommen Iris

Det hela började med …

att jag och min man gick till vår barnmorska för rutinmässigt besök en måndag i vecka 37 (36+3). Det visade sig att jag hade protein i urinet och förhöjt blodtryck och behövde besöka specialstmödravården.

Senare den veckan fick jag diagnosen havandeskapsförgiftning och eftersom bebis var fullbakad den fredagen så fick jag tid för igångsättning samma lördag (vecka 37+1).

Jag ringde Malin i både sorg, panik och upprymdhet. Hon visste att jag absolut inte ville bli igångsatt, men när både min och bebis hälsa stod på spel fanns givetvis inga tvivel.

Malin tröstade och peppade och det kändes bättre efter att ha pratat med henne. Hon hade egentligen inte hunnit gå på sin jour eftersom det var tre veckor kvar till min bf, men hon skulle göra sitt bästa för att hinna med oss (spoiler alert: hon lyckades).

Vi skrevs in på BB SÖS kl 16:00 den lördagen. Eftersom jag redan var 2-3 cm öppen med 2 cm bibehållen tapp fick jag Cytotec för att få igång värkarbetet. Barnmorskorna förklarade att man får en dos varannan timme tills värkarna kommer igång, men högst åtta doser. Har värkarna inte kommit igång efter åtta doser testar man något annat.

Jag fick första dosen 17:30 och börjades märka liite skillnad redan efter dos 2. Värkarna blev lite mer och mer intensiva och kom lite oftare för varje timme, men fullt hanterbara hela tiden. Jag var mest bara pepp på att det hände något och jag övade min andning trots att det gick lätt att klara av varje värk. Jag testade även Freya app för att jag var exalterad att det hände något.

Innan varje dos gjordes CTG för att kolla hur bebis mådde och mitt blodtryck togs. Innan dos 5 (01:30) gjordes även en vaginal undersökning för att se om det hänt något. Jag var då fortfarande ca 3 cm öppen och ungefär 1 cm kvar på tappen. Blev lite besviken över bristen på framgång men var samtidigt inställd på att det skulle ta lång tid med igångsättning.

Jag fick en sjätte dos 03:30 och runt 04:30  vaknade mln man och jag bad honom göra mig sällskap. Jag hade låtit honom sova hela natten eftersom värkarna var så hanterbara. Han började då trycka på ryggen, höfterna, knäna osv, vi testade lite olika och värkarna blev intensivare ganska snabbt nu (kanske pga oxytocinet som beröringen resulterade i också?). Freya appen sa även att jag var i aktiv fas nu.

Vid 05:30 när dom kom med sjunde dosen så satt jag på golvet över pilatesbollen och kämpade en del nu. Dom ville göra en ny vaginal undersökning innan beslut om sjunde dosen och det visade sig då att jag var 5 cm öppen och tappen var mer eller mindre utplånad. Barnmorskan beslutade då att jag inte behövde den sjunde dosen. Jag blev glad att det gick framåt och vi hörde av oss till Malin som dök upp runt kl 06. Mannen höll då på att tappa upp ett bad till mig så Malin gick direkt fram till mig som återigen satt över pilatesbollen och tryckte över mina höfter, vilket var så skönt!

När badet var klart hade jag svårt att ta mig till badrummet för att värkarna kom så tätt och jag fick aldrig någon vila. Jag la mig på rygg i badet ett tag, men det var tufft att ta värkarna så (jag kände ALLT i ländryggen). Malin föreslog då att ställa mig på alla fyra så jag testade det en stund. Det var skönare men fortfarande tufft och jag bad mannen spola varmvatten med duschslangen på ryggen samtidigt då vattennivån i badkaret var så låg. Vattenstrålarna hjälpte en del och Malin nämnde i efterhand att denna vattenberöring förmodligen ledde till ännu mer utsöndring av oxytocin. Jag var helt inne i min bubbla och tog värk efter värk genom avslappnad och kontrollerad andning. Jag sa knappt ett ord till nån.

Ganska snart därpå blev trycket neråt ändtarmen helt sjukligt stort och det kändes nästan som att jag skulle spy för att det tryckte så. Malin föreslog att jag skulle ställa mig upp vilket jag gjorde. Jag ställe mig instinktivt med särade ben (fortfarande i badkaret) och kände omedelbart hur kroppen började krysta på några av värkarna. Jag berättade det för Malin som var lite tveksam (berättade hon har i efterhand) eftersom det bara gått typ en timme sen jag var 5 cm öppen, men hon ringde ändå på barnmorskan.

Barnmorskan kom in och ville då undersöka mig och jag hade ett helskotta att ta mig till sängen då värkarna kom utan vila emellan. När jag till slut lyckades lägga mig på sängen så saktade värkarna ner lite och jag fick äntligen vila lite mellan dom. Barnmorskan konfirmerade att jag var helt öppen och fostersäcken buktade ut rejält vilket förklarade det enorma trycket jag kände. Eftersom hon läst mitt förlossningsbrev (där jag förklarat att jag vill ha så lite interventioner som möjligt) sa hon att hon låter bli att spräcka hinnorna och låter förlossningen ha sin gång enligt mina önskemål. Hon föreslog att testa sittpallen med min man i fåtölj bakom så vi intog den ställningen. Hon sa att jag fick sitta så högst en halvtimme, sen behövde jag byta position eftersom det blir sånt stort tryck på underlivet i den ställningen. Jag minns att jag tänkte att det inte fanns en chans att bebis var ute inom en halvtimme, men vi testade.

Så fort jag hamnade i den upprätta ställningen återgick kroppen till att krysta. Det var helt SJUKT och gick inte att kontrollera. Jag hörde mig själv stöna utan vilja. Jag tänkte att jag ville krysta långsamt för att det skulle vara skonsamt, men det var helt omöjligt. På andra krystvärken, kl 08:02, flög vår dotter ur mig med huvud och kropp samtidigt. Jag hade inte förstått att hon var ute eftersom jag satt och blundade, så barnmorskan sa bara "ut med armarna och ta emot henne nu" när hon lyfte upp henne på mitt bröst ❤️ jag var i fullkomlig chock över hur snabbt det hade gått. Och helt utan smärtlindring!

Jag ser tillbaka på min förlossning som en drömförlossning trots att den startade med en igångsättning som jag absolut inte ville. Malin var ett enormt stöd både innan och under förlossningen. Det var guld värt med hennes fysiska beröring, tips på ställningar och kontakt med barnmorskorna så att min man aldrig behövde lämna min sida. Även min man tyckte det var otroligt skönt att Malin tog det kommandot så att han kunde fokusera på att bara stötta mig. Rekommenderar alla att anlita en doula som Malin! Det går inte att sätta ett pris på en fantastisk förslossning ❤️