Välkommen Hilja

Min förlossning blev bättre än vad jag kunnat drömma om! Födde vår dotter förlossningpoolen i December på St Görans Sjukhus i Stockholm tillsammans med stöd av min partner Lancelot, Malin och barnmorska.

Alla säger att man ska förbereda sig på att det inte blir som man tänkt sig eller drömt om men i mitt fall blev det till och med bättre än vad jag vågat drömma om. Jag hade gått kurser i hypnobirthing, föda utan rädsla och mediterat mycket samt gått en kurs med med min kille hos Malin (vilket vi starkt rekommenderar!) så jag kände mig förbered innan. Jag ”önskade”mig en lugn förlossning utan medicinska interventioner, föda i vattnet, ostört och så lik en hemförlossning som det bara går, fast på sjukhuset och så blev det!

Under natten den 20 december hade jag haft lite känningar vilket jag haft under veckan ibland på natten, så inget som jag reagerade på. Vid 5-6 fick jag lite värkar under morgonen som kom ganska regelbundet och jag såg att slemproppen hade gått när jag gick på toa. Vid 7 kontaktade vi Malin som sa till oss att stanna i sängen och ta de lugnt, mysa, gosa, hångla, maxa oxytocinet. Hon påminde oss att det kan pågå i dagar eller avstanna, så jag ställde in mig mentalt på att kan ta lång tid, även om det inom mig kändes som att något var annorlunda.

Det blev lite mer intensiv och tätare men hanterbart och min kille bestämmer sig där på morgonen att inte jobba den dagen för att hjälpa mig i värkarna genom att upprepa mina mantran, värma värmekudde, och gosa i sängen med mig. Vi ligger i sängen och det blir mer och mer intensivt. Malin hade också sagt att de är bra att vänta med att klocka för att inte känna någon press över det så vi gjorde aldrig det utan bara litade på kroppen.

Vid 8 gör det ondare så jag ringer till förlossningen som säger att vi kan ta en dusch, en Alvedon och att vi ska ringa tillbaka om de ändras genom att bli mer intensivt eller om vattnet går. Vi ligger kvar i sängen och tar värkar. Min kille upprepar mina mantran och gosar med mig. Vid 11 gör det intensivt ont så jag ber min kille gå till apoteket för att köpa Alvedon, och medans han är borta i 15 minuter blir det sjukt mycket mer intensivt. Jag ligger i sängen med sovmask och värmekudde och lyckas micro somna mellan värkarna för jag känner att jag behöver energin senare. Jag har inte lyckats äta något sen kvällen innan för det är så intensivt och värkarna är täta.(vet dock aldrig hur täta eftersom vi aldrig klockade)

Fick tillslut i mig ett katrinplommon och en liten dadelboll för jag insåg att jag behövde någon energi för vad som komma skall.

När min kille kommer hem från apoteket vid 11.30 bestämmer jag mig för att gå upp ur sängen och när jag reser mig går vattnet i en stor splash rakt på golvet. Då ber jag min partner att ringa förlossningen igen. Här har jag svårt att prata och vara kontaktbar för jag går helt in i mig själv men förlossning tycker vi ska komma in på en kontroll när vi har tid.

Jag känner att tid är något vi inte har så min kille packar bb väskan lite snabbt och bokar en taxi. Jag lyckas på nått otroligt sätt fläta håret mellan värkarna vilket var väldigt tacksamt då det var skönt att inte ha håret ivägen. Jag lyckas få på mig lite kläder, (hans T-shirt ett par jeans och en skjorta, och kan tillägga att det var -13 den dagen) Det blev aldrig tid att ta någon Alvedon elle dusch utan vi fick åka direkt till förlossningen.

Fokuserar hela tiden på min andning, och att vara lugn och tung i kroppen. Jag vill bli nypt för jag tycker det är skönt att avleda smärtan genom hårda nyp. Hade hår-kammen till hjälp i sängen men nu vill jag ha hårdare nyp. Jag lyckas vara helt inne i mig själv, helt meditativ, helt lugn. Jag vill inte prata, bara vara. Jag har på mig en svart ansiktsmask för att inte bli distraherad och noise cancel hörlurar. Ingen eller inget kan störa mitt space. Jag är helt i synk med mig själv och mitt enda fokus är andningen. Lugn och tung. Min kille viskar mina mantran i värk pauserna.

Taxiresan in till BB gick bra och snabbt. Tydligen hade det körts rally hela vägen in och det hade tagit ungefär en kvart men eftersom jag hade stängda ögon och ansiktsmask hade jag ingen uppfattning om tid.

Så fort vi kom in till BB, vi hann inte ens sätta oss ner i väntrummet får personalen syn på oss, sätter mig i en rullstol och utan att fråga kör de in mig direkt till förlossningrummet, vi behövde inte ens eller vänta eller gå till undersökningsrummet.

12.50 vet jag att vi är på förlossningsrummet. Jag hade skrivit att jag inte ville göra några vaginala undersökningar, vilket respekterades. De kunde tydligt se att jag var på gång. Så fint att bli lyssnad och trodd på. Min kille hade kontaktat med Malin som var påväg in.

13.30 Kommer äntligen vår fantastiska doula Malin, kände sånt lugn och trygghet när hon kom, att nu är allt som det ska vara. Hon och Lancelot hjälper mig med andningen, påminner mig om att vara tung, andas med mig, och upprepar mina mantran. Samt att dem nyper mig de hårdaste de kan i armarna, och trycker naglarna i armarna på mig, gör tusen nålar. De enda som hjälper mot smärtan är att möta den med annan smärta så att de ”balanseras ut” Det är därför jag har blåmärken på hela armarna.

Efter ungefär en timma ber dem respektfullt att kolla hur öppen jag är och jag är nyfiken och tycker det känns okej. Dem gör då en vaginal undersökning och ser att jag är 5cm öppen.

Vid 14 ber jag att få komma i vattnet så dem börjar fylla poolen, och jag sätter mig på toan för att slappna av, tar värkar, lyckades bajsa, och hängde på min kille, andas och luktar i hans nacke. Hans lukt är något som alltid gör mig trygg och lugn. Känner hur allt intensifieras och jag går djupare in i mig själv. Fokuserar på andningen, blundar. Samtidigt gör dem i ordning rummet jättemysigt, massa elektriska värmeljus, ljusslinga. De är mörkt, lugnt. Malin och min kille är fantastiskt fint stöd. Dem frågar om jag vill prova lustgas på 50% vilket jag gärna vill.

Både min kille och min doula Malin varvar mellan att ta hand om mig och hjälpa mig med andningen och hålla fokus och upprepar mantran. Malin var också ett otroligt bra stöd för Lancelot då hon kunde avlasta honom så han kunde gå och äta lunch då han heller inte hade ätit under hela dagen.

Jag får lustgas i ca 15 min innan jag lägger mig i poolen och det är en otroligt känsla, inte att den hjälper så mycket mot värkarna men dem hjälper mig hålla fokus i andningen, något som blev svårare ju intensivare det blev. Men att andas in långa djupa andetag och andas ut och vara mörk och tung i masken blev perfekta verktyg för att kunna hantera allt. (Samtidigt som de nyps på för fullt på armarna). Att få ett verktyget att andas i hjälpte mig mycket där och då. Kände mig som superwomen och föreställde mig hur jag andades in massa syre som stärkte mig och min dotter.

Vid 14.40 får jag tillslut komma ner i badet och det är en otroligt känsla. Känner hur vattnet verkligen sveper om mig, omfamnar mig och det är ljuvligt. Jag har fortfarande inte öppnat ögonen. Är helt i min zon. Andas tungt och lugnt.

Det blir skiftbyte och vi får en otrolig barnmorska. När hon kom in i rummet ändrades energin. Hon var magisk. Från att hon går på vid 14(någonting) tills att hon slutar vid 22 är hon med mig. Hon är med hela tiden. Hon lämnar inte min sida. Dem lyckades verkligen tillämpa 1 barnmorska per födande. Hon är så lugn, trygg och respektfull över mina önskemål. Vår fantastiska barnmorska smeker, trycker i pannan, stöttar mig, är helt lugn, hands off, bara ibland tar hon en doppler i vattnet och lyssnar på bebis och betryggar mig att hon mår toppen där inne och att jag är grym. Jag kände att hon hade sådan trygghet, pondus och förtroende för mig, hon trodde verkligen på mig och min kropp. Det var helt fantastiskt.

Vet att jag efter ca 20 min av hennes närvaro i rummet öppnar ögonen för första gången och kollar in hennes ögon och presenterar mig och tackar henne för att hon är här med mig innan jag dyker tillbaka i mig själv igen. Känner verkligen hur jag kan slappa av och är omfamnad och omringad av trygghet. Just att ha sin partner som är min stora trygghet och min Doula Malin som jag kände sen innan och denna fantastiska barnmorskan skapade en sån fin och trygg grund för att verkligen kunna slappa av. Har man möjlighet att ha med sig en doula kan jag verkligen rekommendera det.

Vid 15.30 efter 50 minuter i badet börjar jag krysta på egen impuls och känner ett starkt tryck neråt. Jag var helt här och nu och för mig hade jag ingen uppfattning om det gått 10 minuter eller 3 timmar. På ett sätt kändes krystvärkarna helt otroligt intensiva men också skönare än vanliga värkarna eftersom de verkligen kändes att något hände. Jag fantiserade om att jag stod uppe på ett berg och skrek rakt ut, men utåt var jag lugn.

Efter ungefär 30 minuter av att jag haft krystvärkar ber min barnmorska att få göra en vaginal undersökning i vattnet för att få ser hur det går, vilket jag tycker känns okej och jag vill också gärna veta hur det går, eftersom jag haft tryck neråt och krystningar. Jag är nyfiken om de är nära, för just nu är de så sjukt intensivt. Jag var inställd på att det skulle komma ett tillfälle där jag bara ville ge upp och skita i allt men jag fick aldrig ett sånt moment. Men jag kände där och då att jag behövde få veta om de var nära. Det hade gett mig den energi att fortsätta. Jag var inte direkt trött men jag hade inte lyckats äta någonting under hela dagen förutom ett ett plommon och en liten dadel chokladboll.

Barnmorskan känner mjukt efter och säger glatt att bebis är knappt 3 cm från öppningen och att de nu är väldigt nära! Hon ber även mig känna och det är otroligt känsla att känna bebis håriga huvud i mig när ja tar upp ett finger. Jag får den den där sista energin!

Jag forsätter andas lugnt och krysta, och 30 minuter senare andas jag ut min dotters huvud. Ser i journalen att Barnmorskan hållt farthand på barnets huvud. Hon hjälpte mig verkligen att få förloppet att gå lugnt och tryggt. Jag kände helt och hela tiden att jag var i kontroll.

Och lugnet och andningen fanns där hela tiden. Jag tyckte nog att krystfasen var den bästa delen av förlossning för man kunde verkligen känna hur den fortskred.

Jag hade skrivit i mitt brev att jag eller lancelot önskade att ta emot henne, men när det väl var dags var varken han eller jag där mentalt. Lancelot var väldigt fokuserad och jag var helt inne i mig själv. Men en grej jag uppskattade otroligt mycket är att när hennes huvud var ute och vi inväntade nästa värk bad barnmorskan Lancelot komma och känna på hennes hennes huvud i vattnet. Sen inväntade vi nästa värk och hela hon kom ut i full fart. Min barnmorskan tog emot henne i vattnet och la upp henne på mitt bröst och min älskade dotter Hilja föddes.❤️

Vi fick gå upp ur poolen och ligga i sängen för hon var först lite medtagen men började skrika direkt när vi kom till sängen. Jag hade önskat sen avnavling, och inga prover på navelsträngen vilket respekterades. Jag kände mig verkligen hög på oxytocin efter födseln och så kär i alla runt omkring mig. Jag och min dotter fick ligga nakna, hud mot hud i flera timmar innan hon vägdes och mättes. Så från att vi kom in strax innan 13, var hon ute ungefär 3,5 timmar senare. Efteråt fick vi äta prinsesstårta och förlossnings-mackor tillsammans med Malin och det var så fint, för det kändes verkligen att vi hade gjort detta ihop som ett team. Jag hade också känt mig väldig svullen i benen så efter vi ätit och att jag blivit sydd masserade Malin mina ben med shea-smör en lång stund. Det var så fint att bli ompysslad på det sättet efter födseln, otroligt skönt att få bort svullnad i ben.

Förlossningen blev verkligen fantastisk och Malin var en stor del i det. Hon var ett otroligt stöd för både mig och Lancelot. Kan verkligen rekommendera henne❤️